Han tyckte alltså att jag var ful

Igår fick jag höra att jag är ful. Eller, åtminstone att jag inte är snygg.

Jag hade precis hoppat på tåget och intagit min plats när en kille slår sig ner bredvid sina polare, som i sin tur sitter vid andra sidan gången. Jag reflekterar inte något speciellt över det, utan fortsätter istället att måla vidare på draw something.

Så småningom börjar killarna prata med varandra, varpå den ena tar ton och berättar om gårdagens alla strul. Och med strul menar jag inte problem, utan de tjejer som killen fått på kroken. Ena sekunden pratade han om de snygga tjejerna som han fått hångla upp, innan han sedan övergick till att nämna hon som, på ren bohuslänska, var jävligt törr, eftersom hon både hade små bröst och inte ville bli taffsad på rumpan.

Just det sistnämnda reagerade jag på och tittade därför åt hans håll. Han hade äntligen vunnit min uppmärksamhet och sa genast hej. I min hjärna ekade ordet idiot, men av ren artighet tvingade jag mig själv att hälsa tillbaks. Jag gömde mig sedan snabbt i mobilen igen. Jag ville inte ha något med honom att göra, så enkelt var det.

Efter en liten stund hör jag honom fråga ena kompisen: tycker du hon är snygg? Ingen av dem hade nämnt någon tjej precis innan, vilket fick mig att fortsätta iaktta, samtidigt som jag låtsades vara fullt koncentrerad på mobilen. Egentligen satt jag bara och tryckte på knapparna för att jag skulle verka upptagen.

Kompisen lutade sig framåt och jag kände hur båda fäste sina blickar på mig. De vänder sig sedan mot varandra och killen svarar på frågan med ett bestämt nej, samtidigt som han andra utbrister att ingen tjej på tåget verkar vara snygg.

Han hade alltså precis sagt att jag var ful. Tekniskt sätt hade båda två, om inte alla tre, sagt att jag var ful. Helt öppet, dessutom.

Jag fortsatte med mitt låtsas-smsande i ytterligare några minuter innan min hållplats äntligen närmade sig. Nu skulle jag slippa dem, finally - tänkte jag. Men det var självklart inte slut där. Han var tvungen att, med ett hånfullt leénde, säga hejdå. Min artighet tog tyvärr över även här och jag sa, väldigt tyst, samma tillbaks.

Jag önskar egentligen att jag hade rest mig upp och lämnat tågvagnen utan att titta på honom. Det är tyvärr väldigt lätt att vara efterklok. Det var först när jag satt mig på bussen och kommit hem som jag insåg att de mitt framför näsan på mig diskuterat mitt utseénde.

Jag vet att det här händer varje dag och det är just det som får mig att bli upprörd. Det är just det som gör mig så arg. Människor försöker imponera - genom att trycka ner andra. Man kan tycka att vissa ser bra ut och på samma sätt att någon ser mindre bra ut. Man kan även tycka att en tröja är oerhört ful på någon - men man säger det fan i mig inte högt. Man säger det inte över huvud taget, utan man håller det för sig själv.

Det är elakt, respektlöst och helt jävla bissart. Det är fullkomligt diotiskt och vansinnigt att människor fungerar på det viset.

◊ ◊ ◊

Det kanske mest komiska var väl att killarna i fråga inte såg så jävla bra ut själva. Inte ens ett instagramfilter skulle kunna göra dem det minsta good-lookin'.

Slut på öppenhjärtigt meddelande.
Godnatt.

En bild i månaden - 2011

Satte mig för att rensa bort x antal GB från både min dator och externa hårddisk och kom då över en hel del fina bilder. Snäll som jag är tänkte jag dela med mig av några. En bild från nästan varje månad, år 2011. Enjoy!

Januari-mars hade jag ingen systemkamera och utöver min födelsedag (och Victors 18års-dag) hände det inte alltför mycket. Vill minnas att jag tog mycket ego-bilder med digitalkameran, men dem ligger nu i papperskorgen.

April: Victor + jag + kamera = bilden ovan.

Maj: Liseberg med Hanna för att gå på Danny-konsert och sedan somna 2 på natten med ett leénde på läpparna.


Juni: Pappa + jag + kamera = bilden ovan.


Juli: Min fina storebror tog studenten.


Augusti: Efter några lägenhetsvisningar och en heldag på IKEA flyttade Victor hemifrån och huset blev både tyst & tomt. Saknar honom numera varje dag - till och med hans dunkande musik.


September: Jag klistrade ihop en egen inspirationstavla/visionboard med bilder och texter från tidningar.


Oktober: Mina fina ♥


November: Träffade Åberg, Zibbe och resten av djurgårdslaget. Jag var rätt euforisk efter det. Älskar bilden!


December: Å så självklart lite jul på det hela.

♦ ♦ ♦

Nej hörrni, nu väntar en 4-dagars-helg. På tal om att sakna sin bror så startar jag med ett dygn hos honom. Ciao!

Always look from the bright side of life

Det ekar tomt här inne, men jag komponerar fler tweets än blogginlägg för tillfället. Har hunnit med lite allt möjligt den senaste tiden, bland annat en väldigt bra påskhelg, fotboll i Göteborg och en hel del sköna vårpromenader. Bilder kommer, så småningom. Årsresumén uteblir.

Nu ska jag strax åka hem och dränka mig i matteplugg. Härligt liv. Hörs när hockeyn drar igång igen. Hehe, närå - vi får väl se. Jag kan dock konstatera att mitt liv inte är lika intressant när hockeysäsongen ligger i koma. Spola över all tid fram till augusti/september, tack? Eller, när vi ändå är igång - spola fram till slutet av sommaren efter min student, år 2013. Som ni ser här nedan har jag redan hittat boende. Ska bara skrapa ihop 2 mille först.


Kräsen? Inte alls, men om folk drömmer om att ha utsikt över havet känns det logiskt att vilja ha det över Globen. Ännu mer logiskt än det förstnämnda, faktiskt.

★★★

Härmar isababybel med stjärnorna. Ska komma på något eget, en annan gång. Hur som helst, hon är helt klart min största förebild, alla dagar i veckan. Bjuder på sig själv till fullo:


Ett Djurgårdshjärta slutar aldrig att slå

Förra lördagen inehöll en trip till Borås med pappa och bror + närmare fyra tusen Djurgårdare för den allsvenska premiären. Finns inga så fina supportrar som oss. Djurgårdsfamiljen - världens bästa. Trots en riktigt bra insats blev det förlust, vilket även kantades med att Djurgården hockey trillade ur elitserien. Kommentarer överflödiga, går inte att beskriva känslan som uppstod. Ni som retas, dra åt helvete (jag skojar inte).

Imorgon vankas det stadionpremiär med över tio tusen DIF:are. Det bäddas för en riktig fest - woopie!

Tre bilder från i lördags