Grattis (i efterskott) på födelsedagen älskling



Positiva ting från den senaste tiden:
★ Världens finaste klubb fyllde i måndags 121 år
★ Att jag har invigit vårjackan och ätit årets första glass
★ Pappa och jag ska om bara några dagar bege oss till en liten håla 30 mil härifrån för att se våra favvosar lira
★ Promenader med Pontus, det bästa som finns efter en mindre bra dag
★ Världens bästa människor som finns på twitter

Negativa ting från den senaste tiden:
★ Människor som inte tar ansvar
★ Att jag sedan Djurgården gick till kvalserien tappat träningslusten på gymmet
★ Ont i fötterna
★ Besvikelsen när Danny inte vann finalen i melodifestivalen
★ Att morgondagens boxningspass är inställt
★ Det faktum att jag fortfarande inte lagt upp årsresumén - på grund av att jag gör om den hela tiden

En gång favorit, alltid favorit


Som ett brev på posten

Under åren har jag hittat några riktigt härliga guldkorn. Alla är speciella och underbara på sitt sätt - en av dem är Nathalie. Egentligen hade jag tänkt involvera henne i årsresumén lite extra, men då jag inser att det skulle bli en längre novell, vore kanske inte det så smart. Varnar känsliga läsare för att hon är oerhört bra.

Det speciella med vår relation är att vi lärde känna varandra genom internet för bara ett år sedan. Hela historien är nog rätt komisk och får stanna mellan oss två, men allt började med en kommentar på min blogg, vilken ledde till mail, vilket i sin tur ledde till att vi under min påsk-vistelse i stockholm bokade in en träff. En timmes fika blev istället närmare fem timmars pratande och wips så hade jag en ny vän för livet. När vi i höstas träffades ytterligare en gång, kändes det som om jag känt henne hela mitt liv.

När jag igår kom hem från skolan låg ett litet kuvert i brevlådan, innehållande ett kort med en fin text inuti som jag läst om och om igen. Ultimat blev det när jag även hittade en överraskning i. Det kom som ett brev på posten, bokstavligt talat. Mitt humör steg från botten till toppen. Som sagt, varnade för att hon är av det bättre slaget. En underbar brud med den bästa dialekten man kan önska sig.

Tack bloggen, helt enkelt. Utan den hade jag aldrig lärt känna henne! Bästa Nathalie.


Hockeynörden inom mig levererar.

Idag är en konstig dag som kan sluta genom flera olika scenarion. Det är idag det gäller och idag som hockeynörden inom mig visar sig fullt ut. Det är idag jag kan somna med ett brett leende på läpparna, likaväl som gråtandes. Nu tänker ni: vafan dillar hon om egentligen? Hockey, mina vänner - hockey. Att säkra sitt elitseriekontrakt eller hamna i kval. Den stora, fruktansvärda frågan.

För att göra det klart från början, vare sig ni bryr er eller inte: Djurgården möter HV71 på bortaplan. Samtidigt möter Linköping örnsköldsviks-laget Modo. Djurgården och Linköping krigar för att slippa kvala, Modo för slutspelsplats och HV71 för bästa möjliga placering i toppen. Vinner Djurgården är det kört för Linköping. Skulle däremot de sistnämnda vinna krävs en Djurgårdsseger för att mitt fina lag ska slippa kvala. Vinner Modo över Linköping kniper dem inte bara den sista slutspelsplatsen mot Växjö, utan det betyder också att Djurgården slipper kval vare sig vid egen vinst eller inte. Allt kan hända och alla resultatens betydelse kommer att bero på varandra. Alla kommer att kriga enda in i sista minutrarna.

Scenario 1: När jag 4 minuter in i spel kommer inrusandes från gymmet leder HV71 med flera mål, samtidigt som Linköping redan har tagit ledningen. Livet känns meningslöst, Djurgården lyckas inte kvittera och jag gråter mig till sömns och blir inte den allra lättaste att ha och göra med imorgon.

Scenario 2: Jag kommer in till en Djurgårdsledning som håller i sig. Vi vinner, slipper kvala och jag somnar istället med ett brett leende på mina fina läppar.

Scenario 3: Hawaii-hockey. Spelet går fram och tillbaka och allt avgörs i slutminutrarna för alla inblandade lag.

In i mellan detta kan egentligen allt hända. I vilket fall som helst kommer jag att sitta i soffan med pappa, ha stenkoll på vår egna match samtidigt som jag frebilt hoppas på att Modo öser in puckar mot Linköpings mål.

Ord som kan komma att yttras x antal gånger under denna tisdagskväll:

Exempel 1: Modoröv. Fan. Helvete. NEJ!! Fuck. Jag hatar hockey. Orkar inte. Börjar snart gråta.

Exempel 2: Heja heja djurgården, heja heja djurgården, heja heja djurgården, hej hej.. (sjungandes). Fan vad bra. Helvete vad bra vi är. JA!! Jag älskar hockey. Åh så härligt. Kan inte sluta le.

Skakar av nervositet.

En bild i timmen - lördag


10.00 - Det är något magiskt med att vakna upp på denna fina kudde. Den får mig att alltid starta dagen med ett leende. Just i lördags var det ett rätt ångestladdat leende som prydde mina läppar, då vinst var det absolut enda som gällde.


11.00 - Efter frukost hoppade jag i mina alldeles för slitna träningsdojjor för en promenad i solen med ingen mindre än Pontus som kommit hem från två veckor på Lanzarote. Han liknade Björn Ranelid och jag kände mig helt plötsligt som spöket laban. Inte så bekvämt.


12.00 - Jag ställde mig i köket och agerade bagerska inför kvällen. Besök väntades då ingen mindre än jag själv, som ni redan vet, idag skulle fylla år.


13.00 - In med kakan i ugnen!


14.00 - Under tiden som kakan stod på svalning gick jag ut på promenad nummer 2, denna gången med min storebror som kommit hem, helgen i ära, för att vara med och fira sin lillasyrra.


15.00 - Kakan dekorerades och jag höjde ribban för kärleksmums genom att göra hjärtan istället för rutor.


16.00 & 17.00 - Ångesten som spred sig när modo, efter endast tre minuter tog ledningen, är svår att beskriva. Reducering kom så småningom & det var två oerhört glada killar som jag skrek med i tv-rummet när det blev 1-1.


18.00 - Matchen gick till förlängning och så småningom straffar. Några sekunder innan straffläggningen skulle börja bestämde sig sändningen via teven för att väldigt olägligt sluta fungera. Snabbt upp med datorlocket för att inte missa för mycket. Vinst på övertid - oerhör lycka!


19.00 - Födelsedagsbarnet, bestämde tacos, något som inte satt helt fel. Målvakten brukar snacka om att han tappar mycket näring och vikt under en hockeymatch - ungefär samma sak gäller mig. Möjligtvis i aningen mindre förhållanden, men principen är densamma.


20.00 - Våra fulla tacos-magar placerade sig i soffan där melodifestivalen slogs på. Bilden ovan beskriver väldigt bra vad både jag och min lilla kusin tyckte om Thorsten Flinck. Som Djurgårdsklacken skulle sagt: Illa, jävligt illa.


21.00 - Min moster fick det svårt i spelet mot mig och fick kalla in mamma för hjälp.


22.00 - Avslutade med att spela lite wii. Visade vart skåpet ska stå genom att inta en skaplig tredjeplats bland ingen mindre än just mig själv. Härligt att kunna titulera sig som både guld, silver- och bronsmedaljör i ett och samma spel.


23.00 - Runt denna tid kände jag mig oerhört trött och somnade näst intill på mattan. Bilden ovan beskriver mig rätt bra. Like a zombie. När gästerna åkt hem kröp jag efter en dusch ner i min säng och somnade sött!


Imorse vaknade jag upp till födelsedagssång och frukost på sängen. Bättre start på en söndag som i övrigt mest bestått av lugn, telefonsamtal, gratulationer och god middag. Som sagt, bättre söndag!

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det MIN födelsedag - 17 år