Han tyckte alltså att jag var ful
Igår fick jag höra att jag är ful. Eller, åtminstone att jag inte är snygg.
Jag hade precis hoppat på tåget och intagit min plats när en kille slår sig ner bredvid sina polare, som i sin tur sitter vid andra sidan gången. Jag reflekterar inte något speciellt över det, utan fortsätter istället att måla vidare på draw something.
Så småningom börjar killarna prata med varandra, varpå den ena tar ton och berättar om gårdagens alla strul. Och med strul menar jag inte problem, utan de tjejer som killen fått på kroken. Ena sekunden pratade han om de snygga tjejerna som han fått hångla upp, innan han sedan övergick till att nämna hon som, på ren bohuslänska, var jävligt törr, eftersom hon både hade små bröst och inte ville bli taffsad på rumpan.
Just det sistnämnda reagerade jag på och tittade därför åt hans håll. Han hade äntligen vunnit min uppmärksamhet och sa genast hej. I min hjärna ekade ordet idiot, men av ren artighet tvingade jag mig själv att hälsa tillbaks. Jag gömde mig sedan snabbt i mobilen igen. Jag ville inte ha något med honom att göra, så enkelt var det.
Efter en liten stund hör jag honom fråga ena kompisen: tycker du hon är snygg? Ingen av dem hade nämnt någon tjej precis innan, vilket fick mig att fortsätta iaktta, samtidigt som jag låtsades vara fullt koncentrerad på mobilen. Egentligen satt jag bara och tryckte på knapparna för att jag skulle verka upptagen.
Kompisen lutade sig framåt och jag kände hur båda fäste sina blickar på mig. De vänder sig sedan mot varandra och killen svarar på frågan med ett bestämt nej, samtidigt som han andra utbrister att ingen tjej på tåget verkar vara snygg.
Han hade alltså precis sagt att jag var ful. Tekniskt sätt hade båda två, om inte alla tre, sagt att jag var ful. Helt öppet, dessutom.
Jag fortsatte med mitt låtsas-smsande i ytterligare några minuter innan min hållplats äntligen närmade sig. Nu skulle jag slippa dem, finally - tänkte jag. Men det var självklart inte slut där. Han var tvungen att, med ett hånfullt leénde, säga hejdå. Min artighet tog tyvärr över även här och jag sa, väldigt tyst, samma tillbaks.
Jag önskar egentligen att jag hade rest mig upp och lämnat tågvagnen utan att titta på honom. Det är tyvärr väldigt lätt att vara efterklok. Det var först när jag satt mig på bussen och kommit hem som jag insåg att de mitt framför näsan på mig diskuterat mitt utseénde.
Jag vet att det här händer varje dag och det är just det som får mig att bli upprörd. Det är just det som gör mig så arg. Människor försöker imponera - genom att trycka ner andra. Man kan tycka att vissa ser bra ut och på samma sätt att någon ser mindre bra ut. Man kan även tycka att en tröja är oerhört ful på någon - men man säger det fan i mig inte högt. Man säger det inte över huvud taget, utan man håller det för sig själv.
Det är elakt, respektlöst och helt jävla bissart. Det är fullkomligt diotiskt och vansinnigt att människor fungerar på det viset.
◊ ◊ ◊
Det kanske mest komiska var väl att killarna i fråga inte såg så jävla bra ut själva. Inte ens ett instagramfilter skulle kunna göra dem det minsta good-lookin'.
Slut på öppenhjärtigt meddelande.
Godnatt.
Kommentarer
Postat av: Farmor
Väldigt bra skrivet Fanny !!!!
P&K
Godnatt
Postat av: Farmor
Väldigt bra skrivet Fanny !!!
P&K
Godnatt
Postat av: anna
skadat att folk fungerar så - att det på riktigt finns folk som inte bryr sig ett dugg om att dom är idioter inifrån och ut. att nämna såna saker högt är ju bara helt sjukt.
galet rätt har du i alla fall om dom!
Postat av: fanny
Farmor: Tack - puss och kram på dig!
Postat av: Jocke
Vilka idioter! Utan att ha sett dom kan jag säga att dom inte är i närheten av min kusin :) Dom kommer aldrig få en så fin tjej!
Postat av: fanny
Jocke: Åh, du är bäst :) tack!
Trackback